.

bli det samma... Att kalla det liv... jag mår så fruktansvärt dåligt...

 

Den som jag delat allt med i 195  240 timmar, eller 22 år 3 månader 1 vecka 2 dagar och 8 timmar.. är borta... det enda som håller mig sällskap nu på nätterna är mörkret och tårarna... jag har inga drömmar.... som jag kommer ihåg... men ändå vaknar jag varje morgon... att kudden är fuktig... av tårar... hur många liter tårar finns det i en människa... ??

 

vart tog alla åren vägen... ? glad att vi slutade med golfen.. och bara ägnade oss åt varandra... gjorde saker vi tyckte om...

Har suttit och tänkt... hur det har varit... och vad det har blivit.... saker som jag älskat att göra... som jag slutar med..

För vem ska följa med.... vem ska hålla mig i handen... på stigen... när vi är på väg och plockar svarmp..??

Vem ska sitta framför mig när jag ror båten.. ?? vem ska gå med mig på Loppis... ??

Det finns ingen som jag vill dela... någonting... med...

 

Vem ska kliva upp... klockan 5... när vi ska iväg och fiska... Vem tröstar mig när jag är rädd... ledsen...Vem stryker mig på håret..?

 

Jo jag har son, sonhustru och ett barnbarn på väg... trodde vi skulle få dela den glädjen... men jag kan inte leva livet genom sonen och hans familj...

 

Du sa... att jag inte skulle sluta leva... men det är så lätt att hålla med och säga det när båda finns... när man tror att vi har massor av tid... sedan 10 maj 1991 har jag älskat dig... kärleken slog ned som en blixt från klar himmel.. när du steg ur bilen... så var jag förlorad för alltid...