.

Ja det blev som anticlimax av det hela.... där vi tänkte gå först var det för mycket snö.... kortade då tur...och tänkte ta sista delen av den...
Flygtur till stugan... i strålande sommarväder...+27 grader visade temometern, i övriga Sverige regnade det.....

vi passerade deltat vid Bäverholmen


 Fjällfors


Och berget  Ertiktjåhkkå? som liknar revbenen på renen med Blassa nedanför


Här var vi framme vid stugan...


Vi gick till Kanjon en av fjällvärdens vackraste...
 
Var åt Nasahållet till... så vackert att det går inte att sätta ord på det....
  

Eftersom vädret var så fint så beslöt vi oss att börja gå mot Adolfsström....
Det var mer vatten än räknat, så vaden blev jobbiga...eller rättare sagt kalla....
det här var det första....
 
det andra 


sedan kom vi till ett ställe där vi letade i 5-6 timmar för att ta oss över....
tröttnade så vi reste...tältet...



och sov... vaknade någon gång på morgonsidan av att det störtregnade....

Träffade ett par som skulle till Vouggatjålme... sa att det var jobbigt att ta sig över vissa vad, nästan omöjligt...
vi var bara tvungna att ta oss över eftersom vi inte kunde gå söder om Laisälven till Adolfström, fanns ingen bro...
den hade rasat vid vårfloden... ..
 

Så här tog vi oss över.....det var cirka 4 dm mindre vatten idag än igår....
men ändå så räckte det till vaderna... vadade nu i kängorna.... så det var
inget kallt....bara blött ;)

Efter några kilometer uppför började dimman komma,


och jag höll på att trampa på en ripunge som låg och tryckte i ljungen..


Nästa vad innebar flera kilometer uppför för att sedan gåtillbaka 5-6 km...... maken mådde dåligt och var askgrå i ansiktet och orken var bara borta....dimman tätnade..... Vårt sälskap gick vidare till Vougga (fanns led) och jag beslöt mig för att ringa efter helikopter....och dimman blev bara värre.....


nu var det klart olämpligt att lämna någon led.. högt vattenstånd, dimma, sjuk make.ingen mobiltäckning....
Det enda som jag kunde nå var Fjällräddningen, ringde uppgav position var vi var diff max 100 meter. Med alla kopplingar mellan fjällräddning - polis - helikopterföretag så blev felmarginalen till oss cirka 6-7 km. Helikoptern träffade på paret som vi haft sälskap med och dom sa var vi fanns....
Tur, för Fredrik som piloten hette tänkte vända hemåt igen.

I år gick det inte men jag ska gå den här turen....kanske det blir nästa år... fastän allt var så emot oss så längtar jag tillbaka till fjället... stillheten, vidderna...tystnaden... 

när vi kom ned till byn igen, så hade värden tänt en brasa...
 

dan efter till frukost roade jag mig med attack mot Norrlands flygvapen

20 minuters krigsföring.,,, och ändå är inte alla med.....