.

år... min bror har gått bort.... ena dan pratar man med honom.... skrattar.... nästa dag så hamnar han på sjukhus... och dan efter så... är han borta... trots att jag håller på att ordna med annonser, begravning osv osv.. så är det som det gäller någon annan.... inte min bror som jag nyss skrattade tillsammans med... även om han var sjuk... så var han inte så sjuk... att han redan skulle gå..

det blir min tredje begravning i år.... men jag kan aldrig värja mig... för sorgen.., saknaden....  hur man hanterar den... ska man hantera den... eller ska den bara vara... .??? 

jag vet inte.... jag är tacksam över att varje gång vi träffades så gav vi varandra en kram... och när vi skiljdes... så skiljdes vi åt med en kram och puss på kinden.... och talade vi om .... att vi tyckte om varandra ... och "var rädd om dig..". ett hej och hejdå.... som vi använt genom hela livet sedan vi var små...