R.I.P
Jag brukar aldrig ha bilder på min familj och vänner på min blogg. Idag gör jag ett undantag. jag vill visa hela världen vilken fin man jag hade.... jag har alltid sagt att jag har Världens snällaste man... och det hade jag... Förra lördagen 17/8 förlorade jag min livskamrat och make, efter att ha varit tillsammans i 22 år 3 månader. av dessa skulle vi på måndag 19/8 vår 8:e bröllopsdag. Det hela kom som en chock.
När jag läste min dagbok från 1991. Första gången jag såg Uffe så blev jag blixtförälskad i alla år... klack det till i bröstet så fort jag såg honom...
Alla vi som hade förmånen att vara. som i mitt fall hans fru, fiskekompis, vandrarkompis, kamrat, älskade. Eller andra som var hans kollegor har han lämnat ett djupt spår.
I Vanhäll där vi har sommarstugan, började det med att vi var nya grannar som köpt Gula Huset på Höjden men redan efter första grillkvällen blev dom våra vänner och vi deras. Stödet, trösten och hjälpen som dom visade den 17/8 så gör bara äkta vänner.
Ni som inte lärde känna Uffe, ni förlorade ännu mer än vi som som fick förmånen att vara vid hans sida.
Fikapaus i jakten efter röding..









